Årets Sörmlänning 2022 Magnus Bergmar

Årets Sörmlänning är kreatören bakom World Children´s Prize, där barns svåra livssituation i många länder spelar huvudroll. Unga får göra sig hörda och uppmärksammas i den värld, som vuxna ofta handskas illa med. För miljontals utsatta barn runt jorden blir den lilla staden Mariefred därmed ett hållbart begrepp för demokrati och barns rättigheter. Systemet med barnambassadörer saknar motstycke i världen. Att Årets Sörmlänning 2022 har starkt stöd för sitt viktiga värv noteras årligen när företrädare för kungahuset hedrar ceremonin på Gripsholms slott för förtjänta från världens alla hörn.

Länk till Radio Sörmland 
Länk till World's Children's Prize
Länk till film

Magnus Bergmar är initiativtagare till och VD för World’s Children’s Prize och tidningen Globen, med en bakgrund som journalist och filmare. Magnus har mer än 40 års erfarenhet av att leda och driva kommunikationsprojekt med och för barnets rättigheter och andra globala frågor. Magnus dokumentärfilmer om apartheid och om barnslaveri har sänts i över 80 länder. Han har utvecklat World’s Children’s Prize till en global rörelse och har fått flera utmärkelser, inklusive Humanpriset (Banco Fonder), Kunskapspriset (Nationalencyklopedin), Stora Priset (Allmänna Barnhuset), Konung Carl XVI Gustavs Guldmedalj, Kungliga Sällskapet Pro Patrias Guldmedalj samt The CMS Mahatma Gandhi Award.
 
Efter utbildning vid Journalisthögskolan ägnade sig Bergmar främst åt södra Afrika. 1984 och några år framåt mötte i det närmaste en hel svensk högstadie- och gymnasiegeneration apartheid genom hans film Amanda! Maatla! (som TV-visades i flera andra länder). Eleverna kunde för första gången uppleva vad apartheid var.
- Det är nyckeln till allt jag gjort därefter, omfattande projekt med målet att nå, utbilda och påverka många genom upplevelser. Mina projekt vilar alltid på en upplevelse, och de påverkar dig långsiktigt, en bra och viktig upplevelse till och med livet ut.
 
När Bergmar 1988 var i Sydafrika för att i hemlighet göra en uppföljare till Amanda! Maatla! överfölls han av apartheid-säkerhetstjänsten och utsattes för psyktortyr med flera olika former av dödshot - med huvudet nedtryckt på bilgolvet av en gevärspipa, genom att i natten tas till kusten där hajnätet var trasigt för att slängas till hajarna, genom att under pistolhot tas ut under hot om likvidering med mera.
- Det var mycket tungt att säga adjö till barnen, men i efterhand har det givetvis varit en nyttig livserfarenhet. Det har även gjort det lättare för mig att stå ut med alla tokerier man drabbas av när man ska genomföra det omöjliga… 
 
1994 kom filmerna Mattan, om barnslaveriet i de pakistanska mattfabrikerna, och Mitt liv är mitt, om en skuldslavsflicka i ett tegelbruk. Mattan visades i sin helhet eller i nyheterna i över 80 länder, bland annat i alla USA:s stora kanaler. Avslöjandet att barn, en del så unga som fyra år, på grund av skuldslaveri tvingades sitta vid mattstolen från tidig morgon och hela dagen för att producera mattor till bland andra IKEA, väckte stor uppmärksamhet.
Den pakistanska säkerhetstjänsten utnämnde i landets tidningar Bergmar till ”sionistisk spion”, som orsakat landet miljardförlust till följd av minskad mattimport.
 
Under den nära fem år långa produktionen av den två timmar långa uppföljningen Slavpojkens död kunde Bergmar inte återvända till Pakistan utan fick skicka amerikanska filmfotografer till landet och instruera dem per telefon. Bergmars film visade hur en fattig och oskyldig man i medier jorden runt, även i Sverige, utpekats som mördare av den tidigare mattslavpojken Iqbal, därför att den pakistanska människorättskommissionen ordförande skrivit under utpekandet av honom som mördaren. 
 
Bergmar, som utfört uppdrag för de flesta stora svenska biståndsorganisationerna, kände att han behövde skapa ett verkligt effektivt program för att på ett meningsfullt sätt kunna fortsätta att ägna sig åt barnets rättigheter. Under en extra lång morgondusch på Långgatan i Mariefred 1998 föddes tanken på World’s Children’s Prize-programmet, som startade år 2000 och sedan  dess har utbildat och stärkt nära 46 miljoner barn samt fortbildat mer än en halv miljon lärare och tiotusentalet lokala formella och informella ledare om barnets rättigheter.
 
- Varje barn i varje generation behöver näring för sin humanitära växt. De flesta får inte den näringen och många behandlas därtill illa. WCP-programmet är mitt bidrag till att ge så många barn som möjligt näringen för att stå upp för medmänsklighet, allas lika värde, barnets - och inte minst flickors - rättigheter. 46 miljoner barn är många, men det kunde ha varit många fler om bara pengarna  funnits.